Då sitter man här och har precis storgråtit för att man saknat sitt ex.. Känns så onödigt för det var ju inge bra mellan oss och jag skulle inte ta tillbaka honom.. Men ändå sitter jag här och är så jädra ledsen! Kommer ihåg vissa ansiktsuttryck som bara han gör, rörelser som var så typiska för honom och meningar eller olika uttryck han ofta sa! först ler jag åt det, för att jag tycker om det, men sedan börjar jag gråta eftersom jag vet att jag inte kommer få se det nånsin mer.

Åh va faaaaan jag orkar inte! Varför ska det vara så svårt att släppa honom? Jag har ju inte ens såna känslor för honom så varför kan jag inte glömma, eller nej glömma vill jag inte men varför måste jag fortfarande tycka att det är så jobbigt?

Tänker på när jag gjorde slut med honom.. Hur han fick panik och upprepade nejnejnej och hur jävla ledsen jag gjorde honom! Känner mig så hemsk som gjorde så mot honom, fast att det var det bästa jag kunde göra. Det känns värre nu eftersom jag gråter över aatt inte ha kvar honom..